Gös

Biologi
Sportfiskarnas informationsfilm om gös
Lämpliga regler
Praktisk fiskevård
Uppföljning
Mer läsning

Biologi

Bild på gös. © Linda Nyman/SLU Artdatabanken — © Linda Nyman/SLU Artdatabanken

Gösen förekommer i sjöar, svagt strömmande vattendrag och i kusternas brackvattenområden. Den trivs bäst i grumliga, måttligt näringsrika vatten med förhållandevis hög syrehalt. Grumligt vattnet ger gösen konkurrensfördelar gentemot andra rovfiskar, som gädda och abborre, på grund av dess goda syn. Kraftigt näringsbelastade sjöar kan därför gynna gösens tillväxt och konkurrensförmåga, något som syns tydligt i de bästa gössjöarna inom Jönköpings län. För hög näringsbelastning medför dock ökad syreförbrukning och låga syrehalter under språngskiktet och framförallt i bottenvattnet, vilket inte är bra för gösen.

Gösen trivs bäst vid vattentemperaturer mellan 24 och 29 grader med maximal tillväxt vid 28 – 30 grader för vuxna individer och 22 grader för yngel. Under 10 grader sker ingen egentlig tillväxt. I Sverige når vattentemperaturerna sällan upp till de optimala men här har det visat sig att gösen på ett framgångsrikt sätt anpassat sig till de rådande förhållandena. Tillväxten är dock lägre jämfört med sydligare belägna gösvatten i Europa.

Hanen blir könsmogen vid 3 – 4 års ålder och har då nått en längd av 31 – 34 cm. Honan växer något snabbare än hanen men når könsmognad något senare, vid 4 – 5 års ålder och har då en längd av 36 – 39 cm.

Åldern för könsmognad beror främst på tillväxthastigheten och i kallare näringsfattiga sjöar kan man därför förvänta sig en senare könsmognad på grund av låg tillväxt.

Karta som visar var det finns gös i Jönköpings län. Kartan visar också var det satts ut gös, men där gösen inte lyckats etablera bestånd och var det finns gös trots att arten inte satts ut. — Utbredning av gös i Jönköpings län. Långt ifrån alla utsättningar av gös lyckas (röda prickar i karta). Det händer också att gös etablerar sig i sjöar och vattendrag där den inte satts ut (gula prickar i karta). Ofta beror det på att den sprider sig mellan sjöar och vattendrag som hänger ihop.

I svenska vatten leker gösen när vattentemperaturen har uppnått 10-14 grader, vilket sker under april-juni. Lekbottnen består vanligen av sten, grus, sand eller lera med inslag av växtrötter och sjunkna träd, på djup mellan 1-6 meter. Hanarna anländer först till lekområdet där de förbereder ett rede genom att ”gräva” en grop med hjälp av stjärtfenan. Efter leken vaktar och vårdar hanen rommen tills den kläcks.

Under yngelperiodens första tid består gösens föda av djurplankton och insektslarver. Tillgången på plankton och konkurrensen från andra fiskyngel, inte minst abborre och mört, är mycket betydelsefull för gösynglets tillväxt under våren och sommaren. Ganska snabbt övergår gösynglet till att äta fiskyngel. Tillväxten under första sommaren är en begränsande faktor då överlevnaden första vintern blir låg om gösungarna inte uppnått tillräcklig storlek och en god kondition när vattentemperaturen sjunker under hösten.

Som vuxen är gösen en utpräglad rovfisk och dieten består av exempelvis nors, siklöja, benlöja, mört, sik och abborre. Gösen föredrar småvuxna bytesfiskar (15-20 cm långa) och fiskyngel med slank kroppsform, Munnen på en gös är inte lika stor som på en gädda och begränsar därför valet av föda mer. Födosök sker främst under gryning och skymning i den fria vattenmassan (pelagialen) men i grumliga vatten kan de jaga framgångsrikt även under dygnets ljusa timmar.

Sportfiskarnas informationsfilm om gös

Se filmen direkt på youtube här: Gös – En artfilm – YouTube.

Lämpliga regler

I sjöar med välfungerande gösbestånd rekommenderas nedanstående regler om målsättningen är att gynna sjöns gösbestånd.

2 gösar/fiskare och dag mellan 45-65 cm
Nätfiske för fiskerättsägare bör tillåtas med nätmaska mellan 43 – 60 mm för att vara anpassat till ett fönsteruttag på 45 – 65 cm (nätprovfisken visar dessvärre att gös under 45 cm kommer att fastna även i dessa nät i relativt stor utsträckning)
Fredningsområden (där fiskeförbud råder) för gös mellan 15 april – 15 juni på kända större lekområden. Fångstförbud (ej fiskeförbud) för gös mellan 15 april – 15 juni i övriga områden.
Fiskeförbud med betet på djup överstigande 9 meter.

Reglerna kan givetvis behöva anpassas till de lokala förutsättningarna och ovanstående ska ses som en grundrekommendation. Sjöar med sparsamma bestånd där man vill främja gösbestånden kräver skärpta regler.

Minimimått/fönsteruttag

För att gösen ska ha möjlighet att leka minst en gång väljs ofta ett minimimått på minst 45 cm. Detta kan med fördel kombineras med ett maximimått så att ett fönsteruttag bildas. Om man väljer ett minimimått på 45 cm och ett maximimått på 65 cm så innebär det att gös mellan 45 – 65 cm får behållas medan mindre och större gösar måste släppas tillbaka. På så vis ger man uppväxande gösar möjlighet att leka minst en gång innan de fångas, samtidigt som man behåller större fisk som bevisligen har välanpassade gener för överlevnad och tillväxt i det aktuella vattnet. En större andel storvuxen fisk ger också ett attraktivare sportfiske.

Bild som visar ett fönsteruttag för gös mellan 45 och 65 cm. Mindre och större gösar måste släppas tillbaka.

Maximimåttet bör väljas av både fiskevårdande skäl och vad som är accepterat av de som sportfiskar. För att bibehålla en god regelefterlevnad kan det vara bra att ha ett maximimått som gör att en och annan matfisk kan behållas, så länge inte ett lägre maximimått krävs för att säkerställa överlevnad hos beståndet. Måtten på gös bör helst anpassas till tillväxten i det aktuella vattnet. Om gösen växer långsamt kan ett allt för väl tilltaget fönsteruttag innebära att gösen utsätts för fiske under många år och därför har svårare att överleva till en viss storlek.

I diagrammet framgår hur mycket gös av olika storlekar väger, vilket också kan vara av intresse då måttbegränsningar fastställs. Data för gös under 50 cm i diagrammet kommer från nätprovfiske sommartid, medan data för gös som är större framförallt kommer från yrkesfiske i Hjälmaren och Mälaren och är en mix av gös fångad från vår till höst. Gösar över 80 cm är ovanliga och har inga säkra medelvärden för vikt. En gös på 50 cm väger runt ett kilo medan en gös på 65 cm väger ca 2,5 kilo. — I diagrammet framgår hur mycket gös av olika storlekar väger, vilket också kan vara av intresse då måttbegränsningar fastställs. Data för gös under 50 cm i diagrammet kommer från nätprovfiske sommartid, medan data för gös som är större framförallt kommer från yrkesfiske i Hjälmaren och Mälaren och är en mix av gös fångad från vår till höst. Gösar över 80 cm är ovanliga och har inga säkra medelvärden för vikt.

I sjöar med starka bestånd, god föryngring och en stor andel av småvuxen gös kan det vara aktuellt att slopa minimimåttet för att enbart ha ett maximimått istället. Detta kan göra att inomartskonkurrensen minskar eftersom fiske i det fallet bidrar till färre små individer.

Anpassningar av tillåtna nätmaskor med anledning av måttbegränsningar

Vid ett minimimått om 50 cm för gös (linje med korta streck) kommer merparten av gösarna vara för små vid maskstorlek upp till 48 mm. Över hälften av gösarna kommer att vara för små även vid fiske med maskstorlekar upp till 60 mm. Om man har ett sådant minimimått bör fiske på djup där gösen vistas bara tillåtas om en maskstorlek över 60 mm används. Vid ett maximimått om 65 cm (linje med långa svarta streck) kommer fångsterna av gös över detta mått vara små om fiske sker med maskstorlekar upp till 60 mm. Data kommer från nätprovfisken från sjöar i hela Sverige och innehåller totalt 7837 fångade gösar. Boxarna innehåller 80 procent av de fångade individerna inom varje maska. Hälften av de resterande 20 procenten av individerna var längre än boxen och hälften var kortare. Det inre strecket visar medianlängden för varje maska. Nätmaskor med färre än 50 individer har exkluderats.

Antalsbegränsning

Om fisketrycket är stort eller beståndet bedöms vara svagt kan måttet kombineras med en antalsbegränsning som gör att enbart ett visst antal gösar inom de angivna måtten får behållas per fiskare och dag. Det vanligaste är att antalet begränsas till mellan 2-3 gösar/dag.

Fredningstid eller fredningsområden

Gösen är extra utsatt för fiske under och efter leken då många fiskar samlas på mindre områden och göshanarna blir mer territoriella då de vaktar lämpliga lekplatser och försvarar den befruktade romen efter leken. Gösen kan då skyddas genom en allmän fredningstid (om gösleken är utspridd eller om kunskapen om gösens lekplatser är bristfällig), eller fredningsområden (om vissa områden är särskilt viktiga för lek och man har bra kunskap om lekområdenas utbredning). Vanliga områden för göslek är bland annat friliggande grynnor eller vattendrag. Största möjliga nytta i kombination med minsta möjliga inskränkning i fisket kan vara en tumregel för att fiskeregler ska bli väl accepterade av de som fiskar. Lämplig period för att freda gös från fiske är 15 april – 15 juni.

Begränsning av fiskedjup

Fiske med betet placerat på djup överstigande 8-10 meter kan begränsas i gössjöar. Vid en amerikansk studie av fisket efter glasögongös (Walleye)* har dödligheten vid återutsättning ökat kraftigt vid fiske på större djup än så. Observera att det är på vilket djup betet placeras som spelar roll. Det är alltså inget problem att fiska över stora djup om betet fiskas grunt. Regeln är svår att kontrollera vid tillsyn, men kan ändå vara motiverad till följd av att de flesta vill följa gällande fiskeregler, samt att den kan leda till social kontroll mellan de som fiskar.

* Studien var liten och omfattade bara ca 10 fiskar per djupzon. Skillnaden mellan djupzonerna var dock tydlig. Studien får ses som en indikation då det tyvärr saknas studier på hur vår svenska gös påverkas. Att påverkan på fisken ökar med stora djup kan dock många som fiskat på större djup vittna om.

Praktisk fiskevård

Gösen nyttjar ofta vattendrag för sin lek och i sjöar med förekomst av gös rekommenderas att tillgodose fiskevårdsbehoven i vattendragen till och från sjön. Bra åtgärder är till exempel fredningstider för gösen under leken i vattendraget samt utrivning av eventuella vandringshinder och att tillföra eller undvika att ta bort nedfallna träd i vattnet (död ved). Utläggning av risvasar kan vara en metod för att gynna gös, men även andra arter, i sjöar med mycket få eller inga passande lekområden. Risvasar för gös ska i allmänhet vara mindre än de risvasar som placeras ut för abborre eftersom en göshanne normalt vaktar en enskild lekplats.

Uppföljning

Nätprovfiske är en bra metod för att få en uppfattning om statusen på ett gösbestånd. Vid en fångst/ansträngning > 1,6 individer bör beståndet bedömas som rikligt: Nätprovfiske
Åldersanalys: Åldersanalys av gös är viktigt för att få ett mått på tillväxthastighet som kan användas för lämpliga måttbegränsningar. Minst 30 individer är förespråkat och flest prover bör tas av de fångstbara storlekarna. Prover kan samlas in både vid nätprovfiske och övrigt fiske.
Fångstrapportering: För att få kunskap om hur utvecklingen ser ut bland de större individerna kan nätprovfiske kombineras med fångstrapportering eller intensivrapportering.