I Jönköpings län finns i stort sett inga opåverkade vattendrag kvar längre. De flesta vattendragen, stora som små, har historiskt påverkats med syfte att öka avrinningen från det omgivande landskapet, både utifrån jordbruk och skogsbruk. Dessa åtgärder har inneburit att variationen och dynamiken i vattendragen har minskat och blivit mer ensartad, framförallt har de strömmande och forsande delarna av vattendragen förändrats och blivit mer lugnflytande genom rätning, fördjupning och rensning. Ofta kan man se spår av detta utmed vattendragen där vallar av sten, som tidigare låg ute i vattnet, idag ligger uppe på land.
Kraften i vattnet har också utnyttjats flitigt i länet för kvarnar, smedjor, stampar, sågar mm. För att få ut och kunna kontrollera kraften har vattendragen dämts upp vilket oftast skapat vandringshinder för fisk och annat akvatiskt liv. Det är dock inte bara för att få vattenkraft som vattendrag dämts upp, vägtrummor, baddammar, bevattningsdammar med flera är exempel på dämningar som i många fall också skapat vandringshinder. I länet finns ca 1500 st vandringshinder av olika slag.
Miljöproblem kopplat till uppdämning av vattendrag gäller inte bara vandringshinder utan även förändringen av vattenmiljön som går från strömmande och relativt grunt till lugnflytande och betydligt djupare vilket gör att organismer som behöver strömmande vattenmiljöer trängs undan till förmån för andra arter. På grund av den stora mängden indämningar i kombination med stor del rensade och rätade vattendrag är det idag allvarlig brist på strömvattenmiljöer i vårt län.
Återskapa fria vandringsvägar
Vandringshinder för fisk och andra vattenorganismer är ett vanligt miljöproblem i våra vattendrag genom att exempelvis begränsa möjligheterna att nå lekområden, födosöksområden eller att hitta vatten vid torka. Det finns olika former av konstruerade hinder, det kan vara större hinder som kraftverksdammar, kvarndammar och vägtrummor men också mindre hinder som små baddammar, bevattningsdammar eller rester av gamla mindre dämmen som tidigare använts i olika syften men som idag saknar användning.
Större hinder kräver oftast mer eller mindre omfattande tillståndsprocesser för att åtgärdas och kommer därför inte att tas upp här. Många vandringshinder är dock av betydligt mindre och ganska okomplicerad karaktär och kan åtgärdas utan att tillstånd krävs.
Om åtgärden på något sätt påverkar allmänna eller enskilda intressen är det nödvändigt att anmäla åtgärden till Länsstyrelsen. Är man det minsta osäker om allmänna eller enskilda intressen påverkas är det en god idé att prata med Länsstyrelsen innan åtgärden påbörjas. Nedan visas några sådana exempel och hur du som markägare eller privatperson med markägares tillåtelse på egen hand kan åtgärda problemet och bidra till en bättre vattenmiljö. I vissa fall kan viss maskinell hjälp vara nödvändig då det rör sig om tyngre lyft.
Gamla dammrester
Den typ av vandringshinder som framgår i bilderna ovan är relativt enkel att åtgärda. Det räcker att flytta på ett antal av stenarna för att skapa fri passage för fisken. Det allra bästa är dock att sprida ut samtliga stenar så att fallhöjden blir så låg som möjligt. Detta gör att det indämda området uppströms stensättningen sjunker och blir mer strömmande vilket gynnar strömvattenlevande arter och missgynnar mer sjölevande arter som abborre och gädda.
Lämpliga verktyg för denna åtgärd är spett för att bända upp och flytta på större stenblock och skyffel för att flytta mindre sten och grus, riktigt stora stenblock kan kräva användning av dragblock och talja. Målbilden för åtgärden är att återskapa det varierande strömmande stryk som det varit tidigare vilket gör att den naturliga dynamiken i vattendraget återfås till skillnad från det statiska tillstånd det hamnat i sedan dämmet skapades.
Observera: Eftersom denna typ av hinder är en rest av mänsklig verksamhet som kan vara gammal, innebär det ett potentiellt högt kulturhistoriskt värde. Därför är det viktigt att kontakta Länsstyrelsen för bedömning av kulturvärdet och råd för hur åtgärden kan anpassas så att kulturvärdena bevaras samtidigt som miljön förbättras. I vissa fall kan kulturmiljövärdet vara mycket stort och då kan det vara motiverat att låta det finnas kvar trots att det utgör ett miljöproblem.
Träplank och trästockar
Denna typ av vandringshinder är också relativt vanligt förekommande. De består av träplank som ibland avsiktligt och ibland oavsiktligt skapat ett vandringshinder. Detsamma händer när trästockar fastnar på tvären och skapar ”bröten” som ibland bildar svårpasserbara hinder. I vissa fall åtgärdas dessa av sig självt i samband med ordentliga högflöden som spolar iväg hindret, ibland byggs dock dessa hinder på med mer material som kommer med strömmen och kan då bli mer varaktiga.
Att tänka på
- Alla av människan skapade fördämningar i vattendrag kräver tillstånd, de flesta av ovanstående nämnda typer av hinder saknar tillstånd. Hör av dig till Länsstyrelsen innan du börjar ta bort hindret så du säkert vet att det inte finns något tillstånd för hindret.
- Äger du marken/vattnet där hindret finns så har du rådigheten att ta bort hindret. Om du inte äger marken/vattnet men ändå vill förbättra miljön i vattendraget så måste du se till att du har medgivande från markägaren/vattenägaren.
- Även om dessa åtgärder är relativt små och inte påverkar varken miljö eller enskilda personer negativt så är det bra om du hör av dig till Länsstyrelsen för rådgivning och bedömning av eventuell påverkan.
Död ved
En av de enklaste och samtidigt mest givande åtgärder man kan göra för vattenmiljön är att tillföra död ved på partier där det saknas. I ett opåverkat och friskt skogsvattendrag är död ved ett naturligt inslag. Med död ved avses här stammar och grenar med en längd på minst en meter och diameter på minst 10 centimeter. En väl fungerande kantzon tillför kontinuerligt döende träd till vattendraget. Den döda veden skapar livsmiljöer för en mängd arter och fungerar som boplats åt insekter och skydd för fiskar. Vattendragets morfologi påverkas positivt av den döda veden genom ökad variation i strömhastighet.
I det moderna skogsbruket saknas dock oftast tillräckliga mängder död ved i vattendragen. I ett fungerande skogsvattendrag bör det finnas minst 6 – 12 bitar död ved per 100 kvadratmeter. I naturliga opåverkade skogsvattendrag är det oftast betydligt mer död ved än så.
Tillförd död ved ska koncentreras till partier där det saknas död ved samt där bottenstrukturen är relativt finkornig (sand och grus) och enformig. Ju mer enformig botten desto mer död ved kan tillsättas för att skapa variation.
När man tillför död ved är det fördelaktigt att inte ta träd från själva kantzonen utan från andra delar av skogen. Undantaget är barrträd som gallras ur kantzonen för att släppa upp löv. Vilket träslag som utgör död ved spelar inte så stor roll men barrträd tar längre tid att brytas ner och behåller därför strukturen längre, barr har dock en toxisk effekt för fisk första tiden efter att de hamnar i vattnet varför det kan vara bra att tillföra lite i taget av barrträd.
Som markägare får du lägga ut död ved i vattendraget och det krävs generellt inga tillståndsansökningar. Om stora mängder död ved ska läggas ut och man är osäker på om det medför risk för negativ påverkan är det bra att kontakta Länsstyrelsen för bedömning och rådgivning. Om vattendraget ingår i ett markavvattningsföretag kan det innebära hinder för åtgärden, hör av dig till Länsstyrelsen om du är osäker.
Länsstyrelsens informationsfilm om död ved inom projektet Grip on life
Se filmen direkt på youtube här: Död ved ger liv – YouTube
Biotopvård – återskapa naturliga miljöer
Länsstyrelsens informationsfilm om biotopvård inom projektet Grip on life
Se filmen direkt på youtube här: Öka artrikedomen i vattendrag genom biotopvård – YouTube
Att återställa större rensade vattendrag medför ett ganska omfattande arbete och kan kräva tillstånd för vattenverksamhet. De flesta vattendrag i Jönköpings län är dock mindre och kräver sällan tillståndspliktiga åtgärder utan vanligtvis räcker det med en anmälan till Länsstyrelsen.
Nedan visas exempel på åtgärder som inte kräver tillstånd.
Återställning av lekbotten
I hårt rensade vattendrag kan botten bli för hårt packad för att öring ska kunna leka, ofta finns bra lekmaterial redan på plats begravd i bottnen så nytt material behöver inte tillföras. Då kan den så kallade Hartijokki-metoden användas som enkelt beskrivet går ut på att luckra upp botten för att få fram och sålla ut lämpligt lekgrus från sten så att lekbädden återskapas. Botten blir då mer porös och består av de grusfraktioner som öringen behöver för att leka. Samtidigt rengörs gruset från organiskt material som fastnat och satt igen bottnen.
Det finns speciella redskap utvecklade för denna metod men det går också att utföra med vanliga krattor, grepar och spadar. Detta är en åtgärd som inte kräver några tillstånd eller anmälan om vattenverksamhet, inget material tillförs vattendraget, ingen omgrävning sker, inga dämmande strukturer skapas. Hartijoki-metoden är utvecklad av Niiavaara sportfiskeklubb.
Hör av dig till Länsstyrelsen för rådgivning och mer information om hur du ska gå tillväga och var det är lämpligt att utföra åtgärden.
Stenutläggning
Sten och block som skapar varierade strömmar och varierad bottenstruktur har rensats bort i många vattendrag vilket haft och har stor påverkan på livet i vattendraget. Att flytta ut och lägga tillbaka stenblocken i åfåran är därför en mycket effektiv åtgärd för att förbättra vattenmiljön och återställa vattendragets dynamik och öka variationen i strömhastighet. I mindre bäckar och åar kan man med handkraft flytta sten och mindre block från strandkanten eller från land där rensat material ligger.
Denna typ av åtgärd är dock inte lämplig överallt. Målbilden ska vara att återställa naturligheten på vattendragssträckor som är påverkade av rensningar, sträckor som inte är påverkade ska lämnas orörda. Länsstyrelsen har kartskikt över karterade vattendrag där vattendragssträckor är klassade utifrån graden av rensningspåverkan, detta är ett bra underlag för att avgöra vilka delar av vattendraget som är lämpliga för denna typ av åtgärd.
Stenutläggning är sällan lämpligt i lugnflytande vattendrag i jordbrukslandskapet utan är i första hand knuten till skogsvattendrag. Hur och var sten och block ska läggas ut för att åstadkomma ett så bra resultat som möjligt varierar från plats till plats, det finns ingen exakt mall för hur det ska se ut. Faktorer som vattenföring, lutning, bottensubstrat, vattendragets storlek med flera varierar, påverkar och avgör hur åtgärden bör utföras. Rådgör därför alltid med personal från Länsstyrelsen innan du utför åtgärden.
Här är det viktigt att tänka sig för då denna typ av åtgärd kan påverka vattennivån uppströms och minska avbördningsförmågan i vattendraget. I många vattendrag finns dessutom markavvattningsföretag med krav på att vattendraget inte får förändras i läge och djup. Om du har en rensad sträcka i ett vattendrag där du vill göra denna typ av åtgärd är det därför viktigt att du hör av dig till Länsstyrelsen för rådgivning och bedömning av åtgärdens påverkan på eventuella verksamheter som exempelvis jordbruk.